Daglig basis.

Någonstans slår klockan 4 och ute faller regn.
Jag reser om en timme, Maria sover än.
Vi satt på rörstarandsgatan igår kväll och drack vin.
Hösten fyllde våra hjärtan, två älskande var vi.
Och väskan är redan packad. Men jag vill inte gå.
Hur lämnar man den man älskar? Jag kommer aldrig att förstå.
Det fanns en tid för länge sen när mitt hjärta var av sten.
Jag bara lämnade allt och alla, jag bara bytte roll och scen.
Nu rullar tårar ner för kinden när jag kör ut genom södertull.
Ikväll ska jag bli full för kärlekens skull...

Söndagkväll i den stad jag föddes, jag står i en bar med gamla vänner.
Vi svor eden när vi var unga, en för alla vad som än hände.
Men det vilda livet rev mig, någon reser och någon blir kvar.
Guds ära till dom som stannar och bär det döda till sin grav.
Nu går jag gator genom minnen, genom spårvagnars land.
Genom röken från fabrikerna innan alla jobb försvann.
Och bilder från min hemstad jagar mig i sömnen
Det här är för dom som aldrig kom fram till andra sidan drömmen.