Daglig basis.

Jag vaknar upp till samma ljud, samma tak i min blick.
Hosta och halsont, samma taskiga skick.
Min kropp den är trasig min själ den är tom.
Spirtdoftande svett, har blåsor i min gom.
Regnet smattrar mot fönstret  allt du ser i mitt rum, är en madrass på golvet som om jag levde i flumm.
Tomheten känns, tro mig jag vet vad jag pratar om. Dagarna vi umgicks, tro mig jag saknar dom!
Manodepressiv jag försöker hålla mig hög, i detta eländiga liv, minns varje dag som jag ljög.
Illusioner som hägrade, vänner som tävlade och luftslag som föll, ingen vänskap som höll.
Så många fel jag begått och så många löften som jag brutit. Ingen har förstått vilken ångest som jag burit.
Varje dag jag rannsakar mig själv för det är sunt, mitt liv har varit kaos klart allting snurrar runt!