Stolhet
Det finns stunder då man känner så starkt att man vill förändra sitt liv.
Att man känner att man kommer att avlida om man inte gör det.
Rakt på fläcken. Eller helt enkelt bara försvinna från livet.
Plockas bort och returneras. Det är väl det där man kallar stolhet jag snackar om.
Antingen säljer man den. Eller så behåller man den...
Att man känner att man kommer att avlida om man inte gör det.
Rakt på fläcken. Eller helt enkelt bara försvinna från livet.
Plockas bort och returneras. Det är väl det där man kallar stolhet jag snackar om.
Antingen säljer man den. Eller så behåller man den...
Höst
Någonstans slår klockan 4 och ute faller regn.
Jag reser om en timme, Maria sover än.
Vi satt på rörstarandsgatan igår kväll och drack vin.
Hösten fyllde våra hjärtan, två älskande var vi.
Och väskan är redan packad. Men jag vill inte gå.
Hur lämnar man den man älskar? Jag kommer aldrig att förstå.
Det fanns en tid för länge sen när mitt hjärta var av sten.
Jag bara lämnade allt och alla, jag bara bytte roll och scen.
Nu rullar tårar ner för kinden när jag kör ut genom södertull.
Ikväll ska jag bli full för kärlekens skull...
Söndagkväll i den stad jag föddes, jag står i en bar med gamla vänner.
Vi svor eden när vi var unga, en för alla vad som än hände.
Men det vilda livet rev mig, någon reser och någon blir kvar.
Guds ära till dom som stannar och bär det döda till sin grav.
Nu går jag gator genom minnen, genom spårvagnars land.
Genom röken från fabrikerna innan alla jobb försvann.
Och bilder från min hemstad jagar mig i sömnen
Det här är för dom som aldrig kom fram till andra sidan drömmen.
Döden och ensamheten har ringt och bokat bord.
Och mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord.
Vi pratade i mörkret. Jag sa: Älskling säg vad du vill ha?
Glöm den allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks...
Jag reser om en timme, Maria sover än.
Vi satt på rörstarandsgatan igår kväll och drack vin.
Hösten fyllde våra hjärtan, två älskande var vi.
Och väskan är redan packad. Men jag vill inte gå.
Hur lämnar man den man älskar? Jag kommer aldrig att förstå.
Det fanns en tid för länge sen när mitt hjärta var av sten.
Jag bara lämnade allt och alla, jag bara bytte roll och scen.
Nu rullar tårar ner för kinden när jag kör ut genom södertull.
Ikväll ska jag bli full för kärlekens skull...
Söndagkväll i den stad jag föddes, jag står i en bar med gamla vänner.
Vi svor eden när vi var unga, en för alla vad som än hände.
Men det vilda livet rev mig, någon reser och någon blir kvar.
Guds ära till dom som stannar och bär det döda till sin grav.
Nu går jag gator genom minnen, genom spårvagnars land.
Genom röken från fabrikerna innan alla jobb försvann.
Och bilder från min hemstad jagar mig i sömnen
Det här är för dom som aldrig kom fram till andra sidan drömmen.
Döden och ensamheten har ringt och bokat bord.
Och mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord.
Vi pratade i mörkret. Jag sa: Älskling säg vad du vill ha?
Glöm den allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks...
för ett par år sen..du och jag.
Man säger tiden är förbi, snart är det för sent,
livet det går fort och det är svårt att hinna med,
men vi kanske kommer ses en juldag i åbylund
kanske ölen kommer ta oss på det djupa en stund,
kanske fortfarande kommer försvinna i din blick
drömma om den framtid som vi aldrig fick
och vi kanske skriker ut musiken.
Och trots alla strapatserna i livet kommer vi fram till att vi trivs med hur poletten föll,
och vi kanske lämnar stan hem parallellt genom snön.
Som ändå blåser bort efter ett halvt andetag.
Och du säger att det var uppenbart att det aldrig var du och jag.
Så förlåt om jag bara säger "Tjena" när vi ses.
Slipper kännas vid svidande förr i tider, kanske var vår historia en fjäril på nål.
Vacker att titta på men vingar som inte slår...
Huvudet bankar...
Det första man tänker på när man tänker på hur man ska förbruka livet är väl hur man ska kunna ge sig själv och alla andra i sin närhet det dom vill och önskar sig.
Jag har börjat tänka närmare på det där nu när jag blivit 22 år gammal!
Jag hade "typ" som mål när jag var 19-20 att vid 23 års ålder skulle jag vara sous-chef på en restaurang som var värd namnet att ens nämnas. Nu är jag 22 år och tiden tickar iväg. Tackar nej till ett sjukt intressant projekt imorgon förmiddag pga min feghet att säga upp mig. Och att ge mig in hos nytt folk som ska skrika på mig. Dom som gör det nu gör det ganska bra . Eller så har jag bara vant mig vid det.
Var en tjej som ringde igår och babblade om bostadslån. Fick igenom det jag önskade. Hur fan ska jag ta det? Nu måste jag börja planera hur jag ska göra på det privata planet också...
Nu sitter jag fan i skiten...
Jag har börjat tänka närmare på det där nu när jag blivit 22 år gammal!
Jag hade "typ" som mål när jag var 19-20 att vid 23 års ålder skulle jag vara sous-chef på en restaurang som var värd namnet att ens nämnas. Nu är jag 22 år och tiden tickar iväg. Tackar nej till ett sjukt intressant projekt imorgon förmiddag pga min feghet att säga upp mig. Och att ge mig in hos nytt folk som ska skrika på mig. Dom som gör det nu gör det ganska bra . Eller så har jag bara vant mig vid det.
Var en tjej som ringde igår och babblade om bostadslån. Fick igenom det jag önskade. Hur fan ska jag ta det? Nu måste jag börja planera hur jag ska göra på det privata planet också...
Nu sitter jag fan i skiten...
Ordning och reda...
Inom kort kommer denna blogg att försvinna eller så börjar på ny kula...vi får se hur jag bestämmer att göra...lite skit måste jag få ur mig
Snurrar runt.
Jag vaknar upp till samma ljud, samma tak i min blick.
Hosta och halsont, samma taskiga skick.
Min kropp den är trasig min själ den är tom.
Spirtdoftande svett, har blåsor i min gom.
Regnet smattrar mot fönstret allt du ser i mitt rum, är en madrass på golvet som om jag levde i flumm.
Tomheten känns, tro mig jag vet vad jag pratar om. Dagarna vi umgicks, tro mig jag saknar dom!
Manodepressiv jag försöker hålla mig hög, i detta eländiga liv, minns varje dag som jag ljög.
Illusioner som hägrade, vänner som tävlade och luftslag som föll, ingen vänskap som höll.
Så många fel jag begått och så många löften som jag brutit. Ingen har förstått vilken ångest som jag burit.
Varje dag jag rannsakar mig själv för det är sunt, mitt liv har varit kaos klart allting snurrar runt!
Hosta och halsont, samma taskiga skick.
Min kropp den är trasig min själ den är tom.
Spirtdoftande svett, har blåsor i min gom.
Regnet smattrar mot fönstret allt du ser i mitt rum, är en madrass på golvet som om jag levde i flumm.
Tomheten känns, tro mig jag vet vad jag pratar om. Dagarna vi umgicks, tro mig jag saknar dom!
Manodepressiv jag försöker hålla mig hög, i detta eländiga liv, minns varje dag som jag ljög.
Illusioner som hägrade, vänner som tävlade och luftslag som föll, ingen vänskap som höll.
Så många fel jag begått och så många löften som jag brutit. Ingen har förstått vilken ångest som jag burit.
Varje dag jag rannsakar mig själv för det är sunt, mitt liv har varit kaos klart allting snurrar runt!
Tvättbjörn.
Tillfälligt ska jag för första gången försöka ändra rutiner i mitt liv.
Jag har varit ledig 3 dagar i rad nu och det är nog iallafall 4 år sen jag var det sist. Minst.
Alkohol konsumeras som ni vanliga civila dricker vatten.
Trots dom här slöa dagarna så har det inte blivit någon sömn.
4-5 timmar varje natt.
Och detta gör så att ansiktet fortsätter att åldras i ett rasande tempo.
Orutinen på att möta så många människor på gator och torg efter ett par månader i isloering är också rätt skrämmande.
Siktet är inställt på Prag, Tjeckien.
Vi får se om jag överlever den resan annars blir det här denna bloggens sista inlägg.
På eventuellt återseende.
Jag har varit ledig 3 dagar i rad nu och det är nog iallafall 4 år sen jag var det sist. Minst.
Alkohol konsumeras som ni vanliga civila dricker vatten.
Trots dom här slöa dagarna så har det inte blivit någon sömn.
4-5 timmar varje natt.
Och detta gör så att ansiktet fortsätter att åldras i ett rasande tempo.
Orutinen på att möta så många människor på gator och torg efter ett par månader i isloering är också rätt skrämmande.
Siktet är inställt på Prag, Tjeckien.
Vi får se om jag överlever den resan annars blir det här denna bloggens sista inlägg.
På eventuellt återseende.
Recept för att misslyckas.
Jobba fruktansvärt mycket i ett par väldigt intensiva månader.
Sov nästan ingenting.
Blanda ihop det med massa sprit.
Dra i med väldigt mycket öl.
Håll fyllan stadig ett par månader.
Se till att inte äta för mycket.
Max 2-3 gånger i veckan.
Och då gärna bara någon macka.
Se till att få massa sms och samtal från besvikna nära och kära som säger att du är fruktansvärt dålig på att höra av dig.
Krydda med massa ångest.
Mixa alla ingredienser, salta i såren och helt plötsligt har du ett värdelöst liv!
Alla hjärtans dag...
Idag är det alla hjärtans dag. En dag som jag alltid har hatat och kommer nog alltid att hata.
Men för exakt ett år sen så var det en tjej som fick för sig att börja försöka få mig att tycka om den här dagen.
Hon tjatade, ritade hjärtan och pratade hela tiden om vilken bra dag alla hjärtans dag var.
Jag höll inte med.
Men jag kommer alltid att tänka på henne den 14:e februari varje år.
Ovasett om jag gillar dagen eller inte.
Du springer aldrig ifatt, när jag väl är där.
Jag är livrädd att tänka framåt men är rädd att fastna här.
Nu kan det vara försent att säga som det är.
Vi testar nya vägar som aldrig tycks ta slut.
Vi har försökt fånga den andra men aldrig nått ut.
Jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut.
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut.
Jag vet att det är svårt över telefon.
Men när jag har dig nära vill du bara därifrån.
Jag vet att du har tänkt men berätta hur du mår.
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut....
Men för exakt ett år sen så var det en tjej som fick för sig att börja försöka få mig att tycka om den här dagen.
Hon tjatade, ritade hjärtan och pratade hela tiden om vilken bra dag alla hjärtans dag var.
Jag höll inte med.
Men jag kommer alltid att tänka på henne den 14:e februari varje år.
Ovasett om jag gillar dagen eller inte.
Du springer aldrig ifatt, när jag väl är där.
Jag är livrädd att tänka framåt men är rädd att fastna här.
Nu kan det vara försent att säga som det är.
Vi testar nya vägar som aldrig tycks ta slut.
Vi har försökt fånga den andra men aldrig nått ut.
Jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut.
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut.
Jag vet att det är svårt över telefon.
Men när jag har dig nära vill du bara därifrån.
Jag vet att du har tänkt men berätta hur du mår.
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut....
Vilja
Folks ifrågasättande av saker dom inte har med att göra är något som rör mina tankar detta sista dygn 2008.
Jag började fundera vad jag tänkte runt nyår 2007/2008.
Jag sa till mig själv att det skulle bli något av det bästa åren. Någonsin.
Bästa året blev det absolut inte. Såklart. Hur kunde jag inbilla mig en sådan sak?
Men det blev ett år fyllt av massa lärdomar. Psykiskt har jag lärt mig mycket. Fysisk även så.
Vad jag har för krav på 2009?
Jag vet inte om det är bekant men jag har börjat ställa fruktansvärt höga krav på mig själv.
Både yrkesmässigt, som son till en mor som mot all förmodan fortfarande verkar älska mig för den JAG är, som bror och som vän.
Och dom kraven är det bara jag som har inom mig. Vissa krav kommer med tiden att redovisas. Då hoppas jag på förståelse för MINA val. Accepterar ni inte det så säg det.
Men vissa saker måste jag bara göra. Kalla mig egoistisk, dum eller vad ni nu använder för uttryck.
För om ni tänker efter så vad är det som verkligen betyder något förutom det man själv tycker?
Låt eran vilja, tankar och tycken vara med er även nästa år.
Och hoppas att 2009 blir ett tillräckligt fint år att utvecklas på.
Avslutar året med ett citat:
" En del vet vad de inte vill, en del påstår sig veta vad folk vill, och en del vad folk borde vilja. När ska vi själva lära oss vad vi själva vill?"
Folks ifrågasättande av saker dom inte har med att göra är något som rör mina tankar detta sista dygn 2008.
Jag började fundera vad jag tänkte runt nyår 2007/2008.
Jag sa till mig själv att det skulle bli något av det bästa åren. Någonsin.
Bästa året blev det absolut inte. Såklart. Hur kunde jag inbilla mig en sådan sak?
Men det blev ett år fyllt av massa lärdomar. Psykiskt har jag lärt mig mycket. Fysisk även så.
Vad jag har för krav på 2009?
Jag vet inte om det är bekant men jag har börjat ställa fruktansvärt höga krav på mig själv.
Både yrkesmässigt, som son till en mor som mot all förmodan fortfarande verkar älska mig för den JAG är, som bror och som vän.
Och dom kraven är det bara jag som har inom mig. Vissa krav kommer med tiden att redovisas. Då hoppas jag på förståelse för MINA val. Accepterar ni inte det så säg det.
Men vissa saker måste jag bara göra. Kalla mig egoistisk, dum eller vad ni nu använder för uttryck.
För om ni tänker efter så vad är det som verkligen betyder något förutom det man själv tycker?
Låt eran vilja, tankar och tycken vara med er även nästa år.
Och hoppas att 2009 blir ett tillräckligt fint år att utvecklas på.
Avslutar året med ett citat:
" En del vet vad de inte vill, en del påstår sig veta vad folk vill, och en del vad folk borde vilja. När ska vi själva lära oss vad vi själva vill?"
Ett kortare liv gör äran så mycket större
Nu har jag varit vaken i ungefär 60 timmar utan att sova.
Jag har börjat vänja mig vid mina sömnsvårigheter.
Men jag får erkänna att det tär på mig.
Har jobbat två dagar nu också och när man får höra hur lik man är en tvättbjörn eller frågor om man fick stryk under gårdagen så känns det ju inte bättre direkt.
Första natten provade jag klassiska problemlösningar.
Varm mjölk med honung, joggingtur, tråkig film m.m
Igår kväll så slängde jag i mig 5 öl efter jobbet iallafall. Tänkte att nu fan borde jag bli trött.
Men nej när jag väl la mig så gick det inte att få ner ögonlocken.
Nu ikväll slår jag på med det stora artelleriet. Var och stor shoppa på Systemet förut.
Köpte öl, vin och sprit. Senare ikväll så dricker jag tills jag somnar om det krävs av mig.
Avslutar med ett citat:
" Tänk er ett större kök inför en ordentlig middag. Se framför er tjugo kockar komma och gå, in och ut i enkokande kittel av hetta. I denna masugn rör sig alla ytterst hastigt, inte ett ljud hörs.Endast förste kocken har rätt att tala och när jag säger någonting lyder alla omedelbart. Slutligen det som rågar måttet, alla fönsteren har naglats igen så luften inte ska kyla ner det maträtter vi serverar. På detta sätt tillbringar vi bästa åren av våra liv. Vi måste lyda även när vi inte uthärdar mer, men det är den brinnande kolen som tar livet av oss. Spelar det någon roll? Ett kortare liv gör äran så mycket större."
- Anton Carême 1833
Jag har börjat vänja mig vid mina sömnsvårigheter.
Men jag får erkänna att det tär på mig.
Har jobbat två dagar nu också och när man får höra hur lik man är en tvättbjörn eller frågor om man fick stryk under gårdagen så känns det ju inte bättre direkt.
Första natten provade jag klassiska problemlösningar.
Varm mjölk med honung, joggingtur, tråkig film m.m
Igår kväll så slängde jag i mig 5 öl efter jobbet iallafall. Tänkte att nu fan borde jag bli trött.
Men nej när jag väl la mig så gick det inte att få ner ögonlocken.
Nu ikväll slår jag på med det stora artelleriet. Var och stor shoppa på Systemet förut.
Köpte öl, vin och sprit. Senare ikväll så dricker jag tills jag somnar om det krävs av mig.
Avslutar med ett citat:
" Tänk er ett större kök inför en ordentlig middag. Se framför er tjugo kockar komma och gå, in och ut i enkokande kittel av hetta. I denna masugn rör sig alla ytterst hastigt, inte ett ljud hörs.Endast förste kocken har rätt att tala och när jag säger någonting lyder alla omedelbart. Slutligen det som rågar måttet, alla fönsteren har naglats igen så luften inte ska kyla ner det maträtter vi serverar. På detta sätt tillbringar vi bästa åren av våra liv. Vi måste lyda även när vi inte uthärdar mer, men det är den brinnande kolen som tar livet av oss. Spelar det någon roll? Ett kortare liv gör äran så mycket större."
- Anton Carême 1833
Jag vet inte...
Jag vet att jag är riktigt dålig på att skriva. Men ni är knappast många som läser här inne iallafall.
Man kan säga att livet verkligen inte är som jag vill att det ska vara. Fast självklart, ni förstår, jag är ju aldrig nöjd.
Jag kanske är lite väl hård på mig själv och min omgivning. Men åt andra sidan så varför ska man vara nöjd? Det är väl bra att vara hungrig på nya saker? Eller har jag fel? Jag vet inte..
Sommar 2008 är det iallafall. Vart har den tagit vägen? Är det så att man förlorar sommaren automatiskt när man slutar skolan och skaffar ett jobb? Säger upp sitt fan-vad-skönt-med-sommar-konto. Någon som skickar ett brev eller mail och förklarar: Ja tyvärr nu är du gammal nog att aldrig mer få avnjuta en sommar. Känna alla sinnen som hör till sommaren.
Solen, maten, höra vattnet, lukten av blöt asfalt träffa nya och gamla vänner.
Jag kanske är för ung för att döma ut livet så hårt redan. Jag antar att man inte sett ett skit vad livet har att erbjuda än sålänge.
Eller är jag för hård mot mig själv nu igen?
Jag vet inte...
Man kan säga att livet verkligen inte är som jag vill att det ska vara. Fast självklart, ni förstår, jag är ju aldrig nöjd.
Jag kanske är lite väl hård på mig själv och min omgivning. Men åt andra sidan så varför ska man vara nöjd? Det är väl bra att vara hungrig på nya saker? Eller har jag fel? Jag vet inte..
Sommar 2008 är det iallafall. Vart har den tagit vägen? Är det så att man förlorar sommaren automatiskt när man slutar skolan och skaffar ett jobb? Säger upp sitt fan-vad-skönt-med-sommar-konto. Någon som skickar ett brev eller mail och förklarar: Ja tyvärr nu är du gammal nog att aldrig mer få avnjuta en sommar. Känna alla sinnen som hör till sommaren.
Solen, maten, höra vattnet, lukten av blöt asfalt träffa nya och gamla vänner.
Jag kanske är för ung för att döma ut livet så hårt redan. Jag antar att man inte sett ett skit vad livet har att erbjuda än sålänge.
Eller är jag för hård mot mig själv nu igen?
Jag vet inte...
Vitt
Allting är vitt. Sover jag fortfarande eller är jag vaken? Jaha det var bara taket som visade sin färgglada sida.
Ytterliggare har jag vaknat av tystanden. Jag gillar verkligen när det är tyst när jag ska sova. Men jag har drabbats av något som kan liknas med sömnproblem. Det blir alltid bara några få timmar per natt. Ovasett om det är tyst eller livat utanför.
Jag blickar ut genom fönstret och får se detta mindre "snökaos". Ångest!
Fan kan det inte hålla upp ett tag bara? jag hatar det här gråa. Det här vita snön kan vara väldigt vacker men inte nu.
Det känns som tiden går fruktansvärt långsamt just nu. Dagarna är väldigt långa. Vi får se hur snabbt den här dagen går. Förhoppningsvis går dagen lite snabbare när jag mött upp gamla ligan från skolan. VI ska till stan och låtsaskriga. Barnsligt? ja jag vet. som fan!
Men underbart kul...
